Bönens Mirakler

I. Definition av bön

Samtal med Herren med lyhördhet; tankar el. ord utifrån Skriften kan komma i åminnelse. Vi skall känna frid genom vårt böneliv. Vikten av att be i förhållande till Skriften, ej till känslor som kan komma och gå.

Bön skall komma direkt ur hjärtat och ej ifrån bönelistor. Den bästa bönelistan är att inte ha någon bönelista, utan att be direkt från hjärtat.
II. Behov av bön.

Vårt förhållande med Gud är, och skall vara, ett Fader och son förhållande. Vi är berättigade att utlägga våra behov, och be i kärlek. Äv. Jesus bad (Mark 1:35, Luk 6:12), ofta långa stunder åt gången.

Nödvändiga behov som bönen uppfyller: kommunikation, intereaktion (ömsesidigt inverkande), umgängelse, styrka, visdom, ledsagning, insikt, kraft, djupare himmelskt sinnelag o. förstånd.
III. Bön ej till för att förändra Guds vilja, vilken allaredan är enastående.

Med bönen förändrar vi ej Guds vilja, fastmer hans handlande, agerande och ingripande.

Kom ihåg denna vers, »I haven intet, därför att I icke bedjen.» (Jak. 4:2.)

Herrens enastående vilja kan emellertid ej gå i godo för ett »felaktigt handlande». Vi får vara förberedda på att Herren kan bestämma »en annan väg» för oss.

Att alltid ha i åtanke inför bön: Matt. 7:7-8; Jak. 5:13-16.

Bönen banar med andra ord väg för Herren att ingripa i våra liv, mer o. mer.

Deut. 9:12-10:11. Mose bad ihärdigt dag som natt. Herren lyssnade på honom trots att hotet om att förgöra dem stod fast (hans opåverkbara vilja).

Jon. 3. Nineviternas bot-böner och ödmjukande inför Herren fick honom att förbarma sig över dem. Hans vilja (att den orättfärdige till sist måste förgås och vice versa) förändrades emellertid ej.

II Kon. 19:4-7. Sanherib av Assyrien hotade att förgöra Jerusalem. Hiskia bad uppriktigt om nåd och Herren lät sin ängel dräpa 185 000 man i assyriernas läger (v. 35).

Rom. 10:9-10. Mot vad vi ser universalisterna lära ut, ges frälsning allenast åt de som omvänder sig och ber om förlåtelse. Herrens vilja: att folk skall bli frälsta. Sanningen: allenast de som ber om frälsning undfår den.

Apg. 16:22-26, 12:5-10.
7 Hinder I Fråga Om Bön
I. Obekänd Synd

Ps. 66:18; Jes. 59:2.

Ps. 139:23-24.
II. Ihärdig långsinthet

Matt 6:14-15; Ef 4:31-32; Kol 3:12-13.
III. Egocentriska ambitioner

Jak. 4:3.

Vi skall be för Guds rikes tillskyndelse, den och honom i all ära, samt för vår nästas bästa. Att be för oss själva skall vara såsom detsamma att be för Guds rike.
IIII. Tvivel och vankelmod

Jak. 1:5-8; Matt. 21:21-22.

Rom. 10:17 (Studium av Skriften förökar vår tro och teologi. Men vi kan också be om tro, om den är svag).
V. Äktenskapsbrott och otukt

I Petr. 3:7.

Gud kan avvisa våra böner (utifrån ovan nämda punkter) för att vi ska se vikten av bättring, omvändelse och ånger.
VI. Olydnad

Roten till olydnad kommer av »själisk» vilja och sökande fåfänglig ära, och att ej vara Gud underdånig.

Om vi avviker och väljer fel väg kan vi absolut inte vänta oss att Gud hjälper oss på vår vandring. Alltså har vi att se upp att vi inte det allra minsta avviker från Herrens vilja.
VII. Överhet och underdånighet

I Getsemane trädgård bad Herren om att, om möjligt, få slippa dricka den »kalk» som åstundade honom men bad emellertid underdånigt att Faderns vilja skulle ske i första rum.

Likaså kunde Paulus fröjda sig när han fick reda på att det var gott, ej ont, för honom att bära på den törntagg han fått i sitt kött.

Sensmoralen är att vi måste bära på en fullkomlig hängivelse till Herren.
Apostlarnas Bön

Vi har att stå emot all »själisk» eftersträvan som råder i kyrkan idag: fordran på helbrägdagörelse, penninggirighet, världsligt väsende, osv.

Vad kyrkan fastmer är i behov av är förståndiga kristna med disciplin, tålamod, fasthet, nitälskan, åtagande, kraft i bönen och lyhördhet inför Gud.

Gud är vår enda andliga Fader. Såsom barn är vi hans arvingar. Mal. 2:10; I Joh. 3:10.

En god begynnelse till bön kan vara att lovprisa.

Ps. 103:19; Apg. 17:23-24.

Rom. 12:1-2 (genom nästaskärlek bättrar vi oss själva).

Luk. 6:46.

Skrifterna får aldrig förvridas efter eget tycke o. smak, som så många dock själva gör.

Guds vilja skall ske idag, »såsom i himmelen, så ock på jorden».

Deut. 8:6-19 (läs i riktig Bibel).

I våra planläggningar får vi icke fögäta att sätta vår förtröstan till Herren, ej heller all den försyn han har om oss.
5 begrepp för synd i Skriften:

-Att missa målet (och istället vika av åt höger el. vänster).

-Överskridelse (att olyckligtvis finna sig ha gått för långt, in i »syndens territorium»).

-Överträdelse (att medvetet »gå över gränsen». Det klokaste är att inte vandra nära längs med gränsen utan att »fly synden (gränsen)» så långt det går.).

-Skuld (att stå »i skuld» till Herren efter att ha syndat mot hans underbara skapelses ordning. Syndens lön är döden.).

-Laglöshet (att (till fullo) uppsåtligt utestänga sig från Guds uppenbarade Lag).
Dagligen bör vi be om att få våra hjärtans innandömen utrannsakade utifrån dessa ovan nämnda punkter i åtanke.
2 Aspekter på förlåtelse

I. Rättfärdiggörelsen (Sola Gratia).

II. Helgelsegivande Rättfärdighet (när vi vandrar i nära, intim umgängelse, med Herren).

Matt. 18:21-35. Tjänaren var skyldig över nittio miljoner riksdaler. Konungen såg till hans situation, och ömkade sig över honom och förlöste honom. Men hundra silverpenningar utgjorde allenast kringom 160 riksdaler. Det var därför konungen blev så vred och överlämnade mannen åt fångknektarna.

Såsom elden frågar efter luft, ved och flinta, så frågar synden efter begär, råd och lägenhet.

Såsom magneten fäster vid järn, så uppstår synd genom begärelse.

»Amen» (ja, låt ske), är ett ord med kraft, men det måste komma från hjärtats inre.

Fil. 4:6-7. Om världens onda hör på sina barn skulle då inte vår gode Fader höra på oss? Bönen är alltså en anledning att aldrig göra oss något bekymmer.

Fullmogna kristna ter sig inte förbittrade, vankelmodiga, misströstandes eller genstridiga inför prövningar och motgångar.

Kol 4:2.

Reformatorn Martin Luther uppmanade en gång: »bed, och låt Gud sköta bekymren.» Vi ska förtrösta på att allt samverkar till det bästa för oss och att ingen prövning är oss för svår and ta oss ut ur. Ej heller är något vårt bekymmer för svårt för Herren. Luther gick vidare så långt med att säga: »att icke veta (vart man är på väg) är sann kunskap».

I Petr. 5:10-11. Vad kommer först? Vad kommer sedan? God tuktan bär alltid en god fridsfrukt i efterhand, som är rättfärdighet.

För att allt detta hitintills nämnda skall råda i våra liv måste vi lägga av oss synden.

Joh. 14:13-14. 16:23-24.

Besvärjarna i Apg. (19:13f.) kunde icke driva ut demonerna genom att blott ‘nämna’ Jesu namn.

Hans namn är ingen trolldomsformel (under denna tid var det nämligen vanligt med detta slag av profana besvärjare).

Vi har fastmer måst be i förhållande till himmelskt stadgad ordning.
Vad är egentligen syftet med vår bön? Herren känner våra hjärtan…

Köttet, världen och Satan kan påverka både tankegångar och känslor, ledandes till att vi beder felaktigt. Vi måste ständigt vaka mot onda tankar som ej ligger i linje med Skriften.

Jes. 59:1 – Vi kan alltså förtrösta på Herren lika mycket som apostlarna gjorde.
Jak. 5:16. 1 Petr. 3:12. Världen är idag i enormt behov av riktiga bedjare!

Motståndaren gör allt han kan för att förhindra vårt böneliv.
Men aldrig kan något stå i vägen för den sannskyldige bönemannen, som ber i tillförsikt och lovprisning!