Himmelskt Ledsagande

Introduktion

Ords. 3:5-8; Kol. 1:9-10.
»Uppfylld» betyder i gr. »behärskad utav».
»Epigenosco» (att veta och förstå exakt, v. 10), syftar på innehavandet av grundlig, ingående förståelse; att kunna skönja och urskilja diverse ting (andligen).
Det som vi närmare bestämt eftersträvar i detta sammanhang är kännedom om »Guds uppenbarade vilja». I synnerhet kan ock nämnas att Herren har en »suverän» (enväldig, undangömd) och en »perfekt» vilja.
Exempel på »Guds uppenbarade vilja» har vi i skriften, såsom i de tio budorden.
Fjorton Följepunkter för att Uppnå Himmelskt Ledsagande

1. Säkerställ dig om att du är en sannskyldigt kristen och uppträder såsom en sådan.
I. Tim. 2:3-4; II. Petr. 3:9.
»Satan, köttet samt världen» har försoffat oss (dock främst hedningarna) i fråga om att kunna se sanningen i Guds Ord.

2. Omvändelse från uppenbara »vardagssynder».
Synd avbryter den nära intima relationen med Herren och stör vår kommunikation med honom. Våra andliga ögon blir »besudlade». Men de kan rensas genom bekännelsens kraft i botfärdigt hjärtelag.

3. Förbli i Skriften.
Ps. 119:105.; II. Tim. 3:16-17.

4. Visa hörsamhet i varje bön, som ju är en form av samtal.
Ps. 143:10; 25:4-5.

5. Bön i vishet.
Jak. 1:5-7 (om trons kraft).
Hörsamhet. Låg uppmärksamhet och högfärd utestänger Herren från att ordentligt nå oss — och därtill den vishet vi eljest skulle ha undfått — ur våra liv.
Ords. 9:9-10. »Fruktan» avser här dessutom »vördnad», och »respekt».
Sök vishet med all iver.
Ords. 8:17; 11:2.
»Söka» kan i heb. åsyfta en sökan »bittida om morgonen» eller »med stor mödosammhet».
Salomo har sagt om Herren:
»Åt de redliga förvarar han sällhet.» (Detta slag av sällhet kan inkludera vishet.)

6. Underdånighet för den himmelska viljan.
Var alltid villig och beredd att leva för Herren till fullo och i alla stycken (som ju har med sig stor lön och stora resultat).
Det är av all vikt att vi är beredvilliga i fråga om, samt benägna att kunna mottaga, Guds uppenbarade vilja.
Rom 12:1-2.
»Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende». Vi skall ej låta oss formas eller innästlas av världen, ej heller efter dess tankelag.
»Förnyelse» (v. 2) betyder här närmast »nyomvandling», d.v.s. att i våra psyken riva ned det gamla, och bygga upp det nya. Detta länder ock till att förstå Guds vilja bättre.
Någon har bedyrat att en del niondel av tio av våra bekymmer sinar blott genom en uppriktig vilja att underdånigt hörsamma Herren.

7. En vandring i godan tro.
Abraham, som var beredd att offra Isak utan att få veta i vilket syfte, och som ock sammalunda uti godan tro och tillförlitelse till Herren utvandrade från Ur bortåt Löfetslandet, är satt oss till gott exempel för fullkomlig, oskrymtad tro, tillförsikt och hörsamhet.
Apg. 22:10; I Mos. 12:1-4; 22:1-2f.
Det är viktigt att vi hörsammar det första för att sedan kunna emottaga nästa budskap.

8. Ett brinnande och intimt förhållande med Gud Fadern.
Till skillnad från Islam, kan vi med gott samvete kalla Gud Fadern, vår Fader.

9. Stor långmodighet o. meditation för att undfå lyhördhet i fråga om Herrens ord o. hans personliga vilja.
Ps. 1:1-3; 143:5. Att »tänka» på Herrens lag betyder att, såsom eljest sed var under antiken, att recitera med lågmäld röst när man läste.

10. Mottaglighet för den Helige Andes ledsagande.
Rom. 8:14. Att »drivas» innefattar en »inverkan på psyket».
Gal. 5:16-17, 22-23; Joh. 16:13; 14:26.

11. Vad av betydelse kan om möjligt finnas under nuvarande omständighet o. situation?
Vilken väg att välja:
Om en till synes god väg ligger till hands så måste vi först granska den. Ligger dess riktning i linje med Skriften? Synas det mig att Herren ledsgar mig ditåt? Är detta något att bedja om?
Om vi efter dessa tillämpningar ser dörren stängas har vi måst finna oss i detta.

12. Rådslå bland förståndiga, förfarna, mogna och erfarna kristna, ej bland ynglingar el. oförnuftiga människor.
De skall vara snara till att höra; sena till att tala.
Ords. 11:14.

13. Kännedom om andliga gåvor.
I. Kor. 12:11.
Hur och var skulle de kunna brukas?

14. Trakta frid, den gudomliga friden.
Kol. 3:15.
Denna andliga frid, för de som äger den, säger ifrån och larmar när vi gör något fel. (Som det gamla ordspråket lyder: »Vilken är den som är vis? Han som ser vad som komma skall.)
Joh. 10:27; 10:4.
»Probera» alla tankefunder och råd mot Skriften — som ju aldrig går emot sig själv.

I. Tess. 5:19-22.
V. 19 – vi får hålla noga uppsikt över att inga fördärvelsebringande partimeningar tränger in i bland oss.
Även om Skriften ibland kan synas tvetydig för oss kan vi dock utifrån dess sammanhang skönja om något — vad det vara må — är av Gud el. icke.

I. Petr. 2:11-12.
Länder det jag gör till sedessamhet och hedersam eftersyn för min omvärld, eller ger det den fastmer rum till att anklaga mig?
I. Tim. 6:11; I. Kor. 10:31-33; Rom. 14:23.

Vandra i dessa fjorton angivna punkter i frid o. förtröstan, fri ifrån ängslan och fruktan. Jes. 48:17-18.