Kyrkan i vår tid behöver lära sig mer om dom, och på vad sätt vi kristna skall gå till doms med andra. Skriften bjuder oss att döma »tillrättavisande», men varnar för en fördömande dom. Dom i Skriften innebär för oss kristna att i kärlek, konstruktiv och uppbyggande syfte gå till rätta med varandra såsom varandras tillsyningsmän.
En tid för dom, och en tid att först gå till doms med sig själv.
De som påstår att vi aldrig skall döma – ens utifrån Skriften – går själva emot vad Skriften egentligen säger.
Många tar illa upp vid tillrättavisning och klarar inte av att stå ut med konstruktiv kritik. Vad världen säger idag i stora mått är »lev och låt leva! Låt oss inte döma varandra!».
Hon ser alltså allt dömande såsom meningslöst, då ingen »objektiv sanning» finnes att tillhandahålla för en och var.
Vi måste tids nog inse att Skriften verkligen aldrig är själv-emotsägande, och detta gäller även i det fall då vi talar om dom (vilket många ej har kommit under fund med)
Matt. 7:1-5.
Rom. 14:1-4; 10-13; 2:1-3 (lägg här vikt vid ordet »eftersom»).
Vi skall inte förtala eller döma varandra på fel grunder. Inte kan väl någon människa komma med några andra bättre lagar än de som gavs genom Mose? Ändock sätter många församlingar och individer sätter upp egna, ‘själiska’, stadgar. (Alltså, vi får inte ändra på, ej heller lägga till något till åt HERRENS bud.)
Jak. 4:11-12.
I. Kor. 6:1-3.
Konklusion: Döm icke när risk finns att själv falla under dom, utan fäll rätta domar (i.e. tillrättavisningar, såsom Mose bjöd oss).
Döm icke utifrån fördomar, partiskhet, egen-vilja el. inbillning, utan utifrån fakta, i rättrådighet.
Vi har alltså måst att döma mellan vad som är heligt och vad som icke är heligt.
Matt. 7:6
Versen (ovan) handlar om dom o. kategorisering. Exempelvis har vi ju att döma mellan falska o. sannfärdiga profeter. Detta gör vi alltid i första rum genom att beskåda deras »frukt» (en passiv dom).
Jud. 3-4 (vi måste våga stå upp för att vad vederbörande gör är fel.)
I. Tim. 1:3-7; »förmaningens ändamål är kärlek» – detta gäller förstås all form av inbördes tillrättavisning.
Gal. 1:6-9.
Att vara under »förbannelse» syftar i Skriften på att vara överlämnad åt Herren för förintelse.
Vi har att pröva allt, och att avhålla oss från allt ont.
I. Tess. 5:21-22.
I. Kor. 5:1-5; 5:9-13.
I ovan nämnda exempel ser vi verkligen vikten av att hängiva oss under ett korrekt dömande. Vi får också se upp med vilken församling vi själva tillhör, d.v.s. där man skyr sådant ovan nämnt.
Gal. 2:11-14.
I Tim. 5:19-20.
Rom. 13:1-4.
I Petr. 2:13-14.
Gal. 6:1.
Matt. 18:15-16.
Den grekiska grundtexten för det Nya Testamentit i Bibeln har åtta åtskilda betydelser för dom (krinó).
Döm kritiskt, se på sammanhanget, bedöm först, tillrättavisa om nödvändigt sedan därefter.
I – Urskilja.
II – Godkänna.
III – Bestämma, besluta (sig för ngt.).
IIII – Dom, dömande (såsom en domare).
V – Kallelse till domstol.
VI – Fördöma (att banna eller förbanna).
VII – Att i skrymteri allenast döma för doms skull.
VIII – Bestämma (över), disputera.
Punkt nr. 6 tillfaller Herren allena. Vi dömer alltså å Herrens vägar, icke efter egna påfund och regler.
Joh. kap. 8 – äktenskapsbryterskan
Till de religiösa ledarna sa Herren: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»
Men till kvinnan, efter att de andra hade gått sin väg, sa han: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»
Hon skulle egentligen – enligt Mose Lag – ha stenats (se punkt 6 i listan över dom ovan), men Kristus såg till deras motiv och visade istället på vikten av barmhärtighet framför offer (kärleken är nämligen det viktigaste i lagen).
Han dömde henne inte, utan gav istället fullt ut prov på barmhärtighet i förhållande till lagen.
Vi har alltså att se upp för att inte döma utanför Guds vilja, ej heller i avsaknad av kärlek. (En rätt dom står högt i värde.)
Ords. 25:12 (med ambition att återbörda den ertappade på rättan väg).
19:18 (Vi har att tukta i kärlek).
Jak 5:20.
Våga stå för sanningen alltid; det är en rätt dom.
Vikten av att nitälska för vad som är gott samt i linje med Skriften.
Ords 18:13 (vikten av att döma utifrån så mkt. sannskyldig fakta som möjligt).
I svåra ärenden – där vi likväl har måst döma – är det oerhört viktigt att vi tar till bönen såsom hjälpmedel.
Bed för personen i fråga (som vi alltså har att gå till rätta med). Bed med oskrymtad nit, i sannskyldig kärlek, så kommer till sist all vrede att lägga sig.
Bed att vi handlar och talar i linje med skriften till vederbörande.
Bed för att även vederbörande kan vara allt vad förberedd heter (inför det tillfälle då vi skall gå till rätta med någon).
I Kor. 13. Låt oss ha vår fröjd i godhet och rättfärdighet, och inte i något mått av ondska.
Vi får vaka över våra tankar. När vi råkar höra om rykten, må vi låta oss tänka »ack, jag hoppas verkligen för denna min nästas skull att detta inte stämmer», snarare än att vi skulle vilja sätta dit vederbörande.
Gal. 6:1 (att »upprätta» betyder i grundtexten detsamma som att »återställa».)
»Döm» enbart för rättfärdighets, renhets, helighets och upprättelses skull.
Ratione Disiunctum 