Homosexualitet klassificeras numera såsom »abnorm» inom psykologin, och är ett kontroversiellt ämne inom samhället, som accepterar h. mer o. mer.
Detta i kontrast till då det fordom klassificierades som ‘synd’ (och i vissa länder som sjukdom).
Det framhålls således ej längre i huvudsak såsom någon moralisk eller andlig angelägenhet.
Tvärtom förespråkar många organ i samhället förespråkar idag h.
Men att stå emot h. i kristen bemärkelse kan emellertid ej betraktas som fördomsfullt, skenheligt eller homofobiskt.
I det Gamla testamentet finner vi treggehanda slag av lagar:
I. Ceremoniella (religiösa) lagar. (De behandlade hur Israels folk fordom skulle förhålla sig till högtider, offerförordningar, prästförordningar o.s.v.)
II. Juridiska lagar. (Vilka berörde ämnen såsom markrätt, återlösning, äktenskap, skilsmässa osv.)
III. Moraliska lagar. (Till dessa ingick tio budorden, lagar om äktenskapsbrott, allmänna befallningar o.s.v.)
De ceremoniella lagarna är till viss del borta (offerlagar icke minst) då det Nya testamentet trängt undan det gamla. De juridiska lagarna kan förvisso tillämpas, om än litet annorlunda, i vår tid. De moraliska lagarna åter är dock bestående till evig tid.
Vi vill nu söka bevisa utifrån Skriften att homosexualitet tillhör kategorin »synd mot naturen».
Genesis 19:1-26. Männen som besökte Lot om aftonen bad varken om kvinnor el. hans döttrar, utan om männen som gästade där. Ordet i Skriften för »känna» i grundtexten syftar här på »könsumgänge». Bevis för detta finner vi när vi letar upp samma begrepp i grundtexten (yada) på andra ställen i Skriften (såsom i Gen 4:1, Num. 31:17 (»skaffa»), Dom. 11:38-39 samt 19:20-25).
Jud. 7.
Ordet sodomi kommer från det slag av h. som ägde rum i Sodom o. Gomorra.
Lev. 18:22-24.
Deut. 22:5.
Gud har till fullo uppenbarat sig genom naturen, men hedningarna förkastar honom uppsåtligen. Herren överlämnar dem därmed åt ett ovärdigt sinnelag.
Rom. 1:24-31
I Kor. 6:9-10 (h. kan mer än väl kategoriseras under rubriken »synd mot naturen».)
Matt. 19:4-5
Lev. 20:13
Skriften benämner h. såsom orent, ond lusta, vanhedrande, lidelsefullt, oanständigt, onaturligt, syndig mot naturen, styggeligt samt vederstyggligt.
H. tillhör ej den urprungliga skapelsen.
»Vedertagen syn att vara skapt h. är en gängse partimening.» »Vetenskapliga bevis att så ändock skulle vara fallet är tunna som strån.» -His:prof. J. Dimeleo.
Enl. Dr. Michael Brown har homosexuella en känslomässig böjning att hänvisa sin läggning som en del av sin naturliga skapning.
Det amerikanska psykologiesällskapet framhåller hur enighet mellan forskare ej råder huruvida sådan läggning utvecklas eller ej.
Forskare Nathanael Lehrman har hävdat att de fortfarande icke kan finna någon genetisk bakgrund bakom h.
Camille Paglia hävdar att människans lekamen blev skapta för fortplantning, och att det påfund att vi skulle vara skapta h. är att betrakta som befängt. H. är en form av anpassning och icke en oundgänglig egenskap av naturen (som skulle gjort sig gällande i vissa fall). Hon ställer sig frågan om inte den homosexuella identiteten torde vara så fragil att vissa människor ej kan fördraga att ses som h:a.
Om en individ kan ses som skapt med h., kan då ej detsamma sägas om exempelvis de som förgripit sig på barn, vilka ju hävdar sin obetvinglighet?
Homosexualitet, uppkommen genom köttslig synd, har under tidig barndom haft sitt födsloarbete. (H. är således ej medfött.)
Rom. 13:13-14 Låt oss alltså avhålla oss från allt som vållar otillbörlig lusta i vårt kött..
I Kor. 10:13. Grundtextens ord för frestelse kan här ock översättas med »prövning». Om vi mot förmodan ändå icke lyckas bestå i sådana prövningar får vi nogsamt rannsaka våra hjärtan.
(Det är således gott att veta att vi inte behöver stå i trältjänst och knekta under någon synd.)
Med att vara helgad menas »avskild i helig tjänst».
Avslutande verser:
Matt. 9:11-13; Joh. 5:24; II Kor. 5:17.
Ratione Disiunctum 